Satungen

Med våren återvänder synen och jag hör hur den nakna svenska skogen är ett helt Mekka för alla sorters fjäderfän. Det är inte bara mörkret som skingrar sig tidigare och ljud som jag uppfattar.

Att vara: till och med när jag är fullständigt värdelös finns det vackra för mig. Det gör mig till den lyckligaste på jorden.

Tänk att aldrig behöva ursäkta sin existens. 

… 

Det finns en rastlöshet som våren tar med sig varje år. Något som höjer andningsfrekvensen och ökar tempot. I takt med den porlande vårbäcken vill jag fylla alla mina stunder med ett Håkan Hellström flimmer. Ett skimmer av lycka och ångest på samma gång. Det finns inget så bitterljuvt som vårens första andetag.